Besvikelsen som uppstår när man gång på gång, natt efter natt vaknar av en obotlig halsbränna istället för en underbar värk eller vattenavgång...

Till och med i barnprogrammet på TV4 pratas det om att föda barn. Det är ett jävla hån. Ju längre tiden går, desto mer tänker jag på förlossningen. Komplikationer, kejsarsnitt, missbildningar. Tappar mer och mer av den fantastiska kaxighet jag lyckades finna veckan efter vändningen och ersätter den med rädsla och oro.

Mår inte alls nå bra... int nånstans :/