En månad och på besök hos farbror doktorn
Kategori: Allmänt
Idag hade vi tid uppe på Sollefteå sjukhus för en hjärtkontroll på William, eftersom hans pappa föddes med ett allvarligt hjärtfel så tyckte barnläkaren på BB att det inte skadade att kolla lite noggrannare. Läkaren lyssnade och tittade med ultraljud och allting såg förstås bra ut. :)
Vi vägde honom även och "lillen" väger nu 4275 och är 53,5 lång. De senaste 15 dagarna har han alltså gått upp över 700 gram! Fortsätter han såhär så har vi oss nog en michelinbebis snart. Men det är skönt att han äntligen har börjat lagt på sig lite.
De första dagarna efter förlossningen gick han ner över 10% av sin kroppsvikt och så ökade han väldigt dåligt i vikt, ända tills nu. Barn behöver trots allt det där lilla extra kramgoa för vid en magsjuka så försvinner ju halva ungen...
Förresten så blev vår gullunge en månad idag. Det är konstigt det där. Förlossningen känns som en evighet sen och jag har ju alltid varit Williams mamma men samtidigt så går dagarna så extremt fort!? Hur hänger det ihop?
William är annars så snäll att man blir bortskämd! Vissa dagar har han dock ett äckligt stort mammabegär men det är ganska mysigt ändå nu då han sover i sin lilla korg bredvid sängen, istället för tätt intill mig hela nätterna som tidigare. Fast när pappan i huset åker på jobbet på morron så får William såklart ta pappans plats i sängen! Det är inte bara små bebisar som behöver närhet, utan även tossiga nyblivna morsor... ;)
Vi vägde honom även och "lillen" väger nu 4275 och är 53,5 lång. De senaste 15 dagarna har han alltså gått upp över 700 gram! Fortsätter han såhär så har vi oss nog en michelinbebis snart. Men det är skönt att han äntligen har börjat lagt på sig lite.
De första dagarna efter förlossningen gick han ner över 10% av sin kroppsvikt och så ökade han väldigt dåligt i vikt, ända tills nu. Barn behöver trots allt det där lilla extra kramgoa för vid en magsjuka så försvinner ju halva ungen...
Förresten så blev vår gullunge en månad idag. Det är konstigt det där. Förlossningen känns som en evighet sen och jag har ju alltid varit Williams mamma men samtidigt så går dagarna så extremt fort!? Hur hänger det ihop?
William är annars så snäll att man blir bortskämd! Vissa dagar har han dock ett äckligt stort mammabegär men det är ganska mysigt ändå nu då han sover i sin lilla korg bredvid sängen, istället för tätt intill mig hela nätterna som tidigare. Fast när pappan i huset åker på jobbet på morron så får William såklart ta pappans plats i sängen! Det är inte bara små bebisar som behöver närhet, utan även tossiga nyblivna morsor... ;)
