En stolt mamma som måste få skryta lite
Kategori: Allmänt
Jag har nyss lagt William för hans obligatoriska lunchlur som alltid sker 2 timmar efter att han har vaknat. Det slår mig varje gång vilken otroligt snäll pojke vi har fått. Jag ger honom en halv stor burk lunch, och går direkt från matbordet till vagnen i vardagsrummet. Lägger ner honom, ger honom nappen och snutten och drar på honom påslakanet/pläden och går därifrån. Sen somnar han helt för sig själv inom 5 minuter och vaknar 2-3 timmar senare, men tro inte att han då berättar att han vill komma upp. Nej, han kan ligga där i upp till en timme och prata med sig själv, krafsa på insidan suffletten, sparka och inspektera fingrar och tår... och i vissa fall till och med somna om igen.
Samma gäller det till kvällen. Jag ger honom gröt & fruktpuré, varpå han får äta sig mätt på godnattvälling. Jag lägger ner honom i sängen, ger honom snutten och nappen, bäddar ner honom under täcket och går därifrån, oftast utan att slå på babyvakten. För jag vet att han kommer inte göra ifrån sig ett ljud förrän klockan 10-11 dagen efter, alltså 12-14 timmar senare.
Förra veckan när han sov lunch klippte jag till och med gräsmattan, utan babyvakt. Efteråt gick jag och duschade. Efter det sov han fortfarande. Så jag fortsatte med att såga ner syrénbusken. Sen kom min bror med grästrimmern och jag var ute med honom, fortfarande utan babyvakt. För det är inte lönt. Jag vet inte hur många gånger vi har laddat babyvakten utan att den har fått spela upp ett knyst. Jag gick ju givetvis och kollade till honom emellanåt, och ibland låg han vaken och mojsade runt för sig själv. Men somnade sedan lugnt och stilla om. Den dagen vaknade han 10, och sov "lunch" mellan 12-16... och sov ändå lika bra till natten...
Vi är så fruktansvärt bortskämda. Jag är till och med villig att erkänna att livet inte har förändrats särskilt mycket sen jag fick honom. Jag sover fortfarande länge om dagarna och jag har massor med ensamtid. För William roar sig själv om dagarna. Han ligger och snurrar runt och grejar på i babygymmet, eller så försöker han meja ner alla möbler och väggar i huset med hjälp av gåstolen. Och är helnöjd. Hela hela tiden.
Det anses vara fult att skryta, man framstår väl som bättre än andra och det är väl inte riktigt accepterat i Sverige, för här är vi så mån om att inte sticka ut. Men det skiter jag i. Jag har den absolut snällaste, finaste och duktigaste ungen i hela vida världen. Men det anser väl varenda mamma därute, skillnaden är bara att jag faktiskt säger det ;)
Samma gäller det till kvällen. Jag ger honom gröt & fruktpuré, varpå han får äta sig mätt på godnattvälling. Jag lägger ner honom i sängen, ger honom snutten och nappen, bäddar ner honom under täcket och går därifrån, oftast utan att slå på babyvakten. För jag vet att han kommer inte göra ifrån sig ett ljud förrän klockan 10-11 dagen efter, alltså 12-14 timmar senare.
Förra veckan när han sov lunch klippte jag till och med gräsmattan, utan babyvakt. Efteråt gick jag och duschade. Efter det sov han fortfarande. Så jag fortsatte med att såga ner syrénbusken. Sen kom min bror med grästrimmern och jag var ute med honom, fortfarande utan babyvakt. För det är inte lönt. Jag vet inte hur många gånger vi har laddat babyvakten utan att den har fått spela upp ett knyst. Jag gick ju givetvis och kollade till honom emellanåt, och ibland låg han vaken och mojsade runt för sig själv. Men somnade sedan lugnt och stilla om. Den dagen vaknade han 10, och sov "lunch" mellan 12-16... och sov ändå lika bra till natten...
Vi är så fruktansvärt bortskämda. Jag är till och med villig att erkänna att livet inte har förändrats särskilt mycket sen jag fick honom. Jag sover fortfarande länge om dagarna och jag har massor med ensamtid. För William roar sig själv om dagarna. Han ligger och snurrar runt och grejar på i babygymmet, eller så försöker han meja ner alla möbler och väggar i huset med hjälp av gåstolen. Och är helnöjd. Hela hela tiden.
Det anses vara fult att skryta, man framstår väl som bättre än andra och det är väl inte riktigt accepterat i Sverige, för här är vi så mån om att inte sticka ut. Men det skiter jag i. Jag har den absolut snällaste, finaste och duktigaste ungen i hela vida världen. Men det anser väl varenda mamma därute, skillnaden är bara att jag faktiskt säger det ;)
Gungar. Helnöjd.
Tröttsamt att ha jobbet som världens bästa...
Att ha tvättstugetid är också tröttsamt. Så vi passar på att sova lite...
Poolinvigning! Vilken grej!
Frukttajm i soffan <3
Som sagt... tröttsamt...
