emma navine

mamma till världens bästa William ♥

Andra vaccinationen

Kategori: Allmänt

William reagerade precis som under förra vaccinationen... skrek knappt en minut, och gav oss sedan världens smile. Vilket sätt att spendera sin 5 månadersdag på, förresten... Inga biverkningar på sprutorna heller, inte ens lite feber, eller gnäll. Han är precis lika snäll som den ovaccinerade, underbara och älskade William, fast bara lite mer vaccinerad <3

Och han växer, minst sagt... han är nu 7910 gram tung och 65 lång. Inte så konstigt att man inte bär honom mer än absolut supernödvändigast. :)


Bilden är från BVC den 3/5 då vi bara var in för en vägning. :)

Den senaste veckan har William skämt bort mig nåt alldeles fruktansvärt! Jag lägger honom runt 20:00, sen vaknar han nån gång vid 6-tiden och vill ha mat för att sedan somna om och sova till 10:00-10:30... inte mig emot just nu, då jag har svårt att sova och ofta tittar på klockan 01, 02 och ibland även 03 på natten. Det är inte lätt när man har en snarkande sambo med inbyggd bergsprängare bredvid sig.

Lillhjärtat når nu ner till golvet med gåstolen. Än har han inte lärt sig riktigt hur man tar sig fram med den, men jag njuter av varje minut han står still ;) Han sitter där och joxar på med sina leksaker på lekbordet framför... Ja, för ratten som hör till, med inbyggd speldosa, har vi plockat bort då vi konstaterat att den inte är dreggeltålig. Vi lyckades dock rädda den i sista stund.

Men det är inte bara dreggel som kommer... han kräks ju fortfarande lika mycket som han alltid gjort. Och varje dag undrar man när fan det ska ge med sig? Så länge han kräks i den här takten så får han ingen lunchpuré, då dessa oftast är knallorange eller illgult i färgen och missfärgar därför hela hans klädutbud. Det blir som inte värt det i slutändan. Fruktpuréer är snällare i färgen, så det får han till kvällsgröten!

Nakenfis-William med sin älskade bitfjäril, som han fick av farbror Jens och tant Anna och deras Arvid i Sollefteå.

Annars då? Fortfarande inga syrier eller asylsökande så långt ögat når... eller jo. Bredvid mamma i Bollsta. Två dagar den här veckan har jag spenderat några timmar hos henne och oj oj... vad jag tycker synd om henne! De tycks inte ha varken möbler, gardiner eller tavlor på väggarna, så från morgon till kväll hör man ett ekande surr där inifrån. Självklart med ytterdörren öppen. Det bråkas, klampas och lever rövarn. En av kvinnorna hade till och med gått in till en av mammas grannar och satt sig. De sitter även i denna kvinnas personliga utemöbel, som hon har utanför sin ytterdörr. Så de kan helt klart inte det här med "mitt och ditt". Det är väl ingen som har berättat det för dem, likaså är det ingen som har berättat för dem att de har en postlåda, så brevbärarn gör det bra om han lyckas stänga locket nästa vecka.

Och jag undrar, hur kan de ha råd med McKinley-jackor och de senaste mobiltelefonerna? Det kan ju bara inte stå riktigt rätt till, det där!