Uppdatering om nuet - 8 månader
Kategori: Föräldraskap
William sover numera i sitt eget rum, och det har han väl gjort i snart två veckor tror jag... och det går jättebra, som allting annat med den där pojken! Han somnar innan man ens har hunnit lämna rummet, och gör i regel inte ifrån sig ett knyst förrän 8-9 morgonen därpå.
I samma veva, kanske för två veckor sedan, började han sitta helt själv. Länge alltså, och på hårda underlag då tipprisken var liten. Jag tror att han var lite sen med att sitta, men det tror jag har och göra med hans stora huvud. Han ligger ju och maxar diagrammet på BVC, så det är klart att ryggen och balanssinnet behöver lite tid till att utvecklas för att hålla tjockskallen uppe ;)
På tal om BVC, imorgon ska jag äntligen få väga och mäta knubbisen!! Det ska bli så jäkla spännande, för att inte tala om att det ska bli intressant att se hur Anna kommer besvara alla mina tusen frågor angående Williams kost. När 6 månaders-strecket är nått är valmöjligheterna oändliga och såklart vill jag ge William det nyttigare alternativet...
Ofta slår det mig, vilken otroligt snäll och lättsam kille jag har! Senast igår, satt han inne på sitt rum och jomlade på med några leksaker, medan jag satt vid datorn i dörröppningen in till hans rum. Så hör jag hur det tjongar till i golvet, nästan så att det vibrerade till under fötterna. Jag tänkte att nu jäklar spräckte pojken skallen! Men han grinade i tre sekunder och sen fortsatte han att knappa på sin leksakstelefon precis som att ingenting hänt. Hade det varit jag så hade jag legat i koma, garanterat!
Sånt där händer ofta. Man råkar klämma hans snabba fingrar mellan matstolen och bordet, varpå han oftast inte ens reagerar på det. Det har även hänt att man har råkat slagit i hans huvud i dörröppningen på bilen när man ska lyfta honom in eller ut... och man väntar sig världens grin... men nä, det kommer inget. Han finner sig i det mesta, min son.
Gör man ett snabbt utfall mot honom och ryter "BÖH!!" för att skrämma honom, så skrattar han ända från magen. När man petar honom i magen så skrattar han. När man skvätter vatten på honom så skrattar han. När man hickar så skrattar han åt en. När man "låtsastappar" honom så skrattar han så hjärtligt. Han skrattar när man tittar på honom, efter att ha tittat bort en stund. Han har till och med börjat skratta när man torkar honom i rumpan efter att han har bajsat!
I samma veva, kanske för två veckor sedan, började han sitta helt själv. Länge alltså, och på hårda underlag då tipprisken var liten. Jag tror att han var lite sen med att sitta, men det tror jag har och göra med hans stora huvud. Han ligger ju och maxar diagrammet på BVC, så det är klart att ryggen och balanssinnet behöver lite tid till att utvecklas för att hålla tjockskallen uppe ;)
På tal om BVC, imorgon ska jag äntligen få väga och mäta knubbisen!! Det ska bli så jäkla spännande, för att inte tala om att det ska bli intressant att se hur Anna kommer besvara alla mina tusen frågor angående Williams kost. När 6 månaders-strecket är nått är valmöjligheterna oändliga och såklart vill jag ge William det nyttigare alternativet...
Ofta slår det mig, vilken otroligt snäll och lättsam kille jag har! Senast igår, satt han inne på sitt rum och jomlade på med några leksaker, medan jag satt vid datorn i dörröppningen in till hans rum. Så hör jag hur det tjongar till i golvet, nästan så att det vibrerade till under fötterna. Jag tänkte att nu jäklar spräckte pojken skallen! Men han grinade i tre sekunder och sen fortsatte han att knappa på sin leksakstelefon precis som att ingenting hänt. Hade det varit jag så hade jag legat i koma, garanterat!
Sånt där händer ofta. Man råkar klämma hans snabba fingrar mellan matstolen och bordet, varpå han oftast inte ens reagerar på det. Det har även hänt att man har råkat slagit i hans huvud i dörröppningen på bilen när man ska lyfta honom in eller ut... och man väntar sig världens grin... men nä, det kommer inget. Han finner sig i det mesta, min son.
Gör man ett snabbt utfall mot honom och ryter "BÖH!!" för att skrämma honom, så skrattar han ända från magen. När man petar honom i magen så skrattar han. När man skvätter vatten på honom så skrattar han. När man hickar så skrattar han åt en. När man "låtsastappar" honom så skrattar han så hjärtligt. Han skrattar när man tittar på honom, efter att ha tittat bort en stund. Han har till och med börjat skratta när man torkar honom i rumpan efter att han har bajsat!
Det känns så fint att vara mamma till en son som så uppenbart älskar det liv jag har gett honom ♥
På 8-månadersdagen den 23/8 ställde jag till med fotografering :)
