Att bli granne med ett asylboende
Kategori: Allmänt
Jag tittar ut genom vårt köksfönster, och ser hur de städar, vädrar och gör i ordning hyreshuset mittemot. Samma hyreshus vars hyresgäster sparkades ut ur under hösten 2011. Detta på grund av att lägenheterna inte ansågs vara beboeliga längre eftersom byggnaden inte sett susen av någon slags renovering på åratal. Det kallställdes då i väntan på rivning.
I vintras började det pratas om att just denna byggnad skulle bli ett asylboende, något jag hoppades skulle vara ett falskt rykte. Det bekräftades tyvärr den 3 januari då en artikel på Allehanda publicerades.
Skulle det inte rivas sa ni, lägenheterna uppnådde väl inte längre människostandard? Den stackars blinda kvinnan som hade bott där sen huset byggdes på 70-talet, fick inte bo kvar, för hon kunde varken skita ut en massa stålar eller signera något fancy flerårskontrakt som Migrationsverket nu gjort. Så då går det bra. Allt för ekonomin!
Hur smart är det att ta in fler människor när vi inte ens kan erbjuda ett drägligt liv åt de vi redan har? Jag säger inget om att ta in en drös och placera ut dem lite här och var i vårt avlånga land, det gör oss bara gott i fråga om förståelse för andra kulturer. Men när man såhär omedelbart ökar antalet invånare i en jätteliten kommun som Kramfors med 5% tycker jag att gränsen är nådd för längesen! Jag har svårt att tro att det ska finnas tillräckligt med resurser i vår lilla kommun för att omedelbart anpassa 400 flyktingar till Sverige. Det vill säga lära dem språket och den svenska kulturen. Har de tur så anländer de efter sista april, annars tycker jag nästan lite synd om dem när Granvägen tar fram sin arsenal av smällare och raketer...
Man börjar ju fundera på vad andra länder har insett, men som Sverige har missat. Empati finns väl i andra länder också? Och skulle det nu finnas en ekonomisk vinning på invandringen i det långa loppet så skulle väl fler länder haka på. Alla gillar vi klirr i kassan.
Jag kan inte sluta tänka på de eventuella följderna av det här... I byggnaden finns 14 lägenheter, om vi säger att det kommer bo i snitt 4 personer i varje lägenhet, så kommer Väjas befolkning öka med 56 personer. Vi kommer alltså få 56 nya grannar vi inte kan utbyta en endaste mening med.
Så kommer de ha eller åtminstone inom kort att lära sig svenskt folkvett? Kommer William kunna lämna sina leksaker ute på gården nästa sommar eller kommer man måsta låsa in rubbet för att få ha det i fred? För som sagt. Det går ju inte direkt att knata dit och upplysa dem om fenomenet "mitt och ditt" på vår klämmiga Ångermanländska.
Jag har till och med googlat på "katter Syrien", allt för att stå så redo som möjligt. Och jo, Liam kan nog bo kvar hos oss även fast vi får drygt 56 nya syriangrannar. Det här var sidan jag hittade. Innan dess hade man ju ingen aning om katter ansågs vara en sällsynt delikatess så Liam riskerar att bli soppa om han bor kvar i Väja.
På Facebook uppdaterar man oftast sin status när man varit med om något ovanligt. Bli inte förvånade om det dyker upp en statusuppdatering till hösten där jag i mitt lyriska tillstånd skriver: William och jag var nyss ute och lekte och vet ni, en SVENSK gick förbi!!
När jag var liten var åsynen av en ickesvensk dagens stora händelse. Finns det inget alternativ där emellan?
Jag ska dock försöka att inte tjura ner mig alldeles utan istället försöka göra det bästa av situationen. Det finns ju ingenting jag varken kan säga eller göra för att förändra detta beslut. Förutom att rösta annorlunda i valet 2014... jag är en människa av empati för allt levande på denna jord, men jag vill inte byta ut mina svenska medmänniskor, utan behålla Sverige någorlunda svenskt!
Skulle det inte rivas sa ni, lägenheterna uppnådde väl inte längre människostandard? Den stackars blinda kvinnan som hade bott där sen huset byggdes på 70-talet, fick inte bo kvar, för hon kunde varken skita ut en massa stålar eller signera något fancy flerårskontrakt som Migrationsverket nu gjort. Så då går det bra. Allt för ekonomin!
Hur smart är det att ta in fler människor när vi inte ens kan erbjuda ett drägligt liv åt de vi redan har? Jag säger inget om att ta in en drös och placera ut dem lite här och var i vårt avlånga land, det gör oss bara gott i fråga om förståelse för andra kulturer. Men när man såhär omedelbart ökar antalet invånare i en jätteliten kommun som Kramfors med 5% tycker jag att gränsen är nådd för längesen! Jag har svårt att tro att det ska finnas tillräckligt med resurser i vår lilla kommun för att omedelbart anpassa 400 flyktingar till Sverige. Det vill säga lära dem språket och den svenska kulturen. Har de tur så anländer de efter sista april, annars tycker jag nästan lite synd om dem när Granvägen tar fram sin arsenal av smällare och raketer...
Man börjar ju fundera på vad andra länder har insett, men som Sverige har missat. Empati finns väl i andra länder också? Och skulle det nu finnas en ekonomisk vinning på invandringen i det långa loppet så skulle väl fler länder haka på. Alla gillar vi klirr i kassan.
Jag kan inte sluta tänka på de eventuella följderna av det här... I byggnaden finns 14 lägenheter, om vi säger att det kommer bo i snitt 4 personer i varje lägenhet, så kommer Väjas befolkning öka med 56 personer. Vi kommer alltså få 56 nya grannar vi inte kan utbyta en endaste mening med.
Så kommer de ha eller åtminstone inom kort att lära sig svenskt folkvett? Kommer William kunna lämna sina leksaker ute på gården nästa sommar eller kommer man måsta låsa in rubbet för att få ha det i fred? För som sagt. Det går ju inte direkt att knata dit och upplysa dem om fenomenet "mitt och ditt" på vår klämmiga Ångermanländska.
Jag har till och med googlat på "katter Syrien", allt för att stå så redo som möjligt. Och jo, Liam kan nog bo kvar hos oss även fast vi får drygt 56 nya syriangrannar. Det här var sidan jag hittade. Innan dess hade man ju ingen aning om katter ansågs vara en sällsynt delikatess så Liam riskerar att bli soppa om han bor kvar i Väja.
På Facebook uppdaterar man oftast sin status när man varit med om något ovanligt. Bli inte förvånade om det dyker upp en statusuppdatering till hösten där jag i mitt lyriska tillstånd skriver: William och jag var nyss ute och lekte och vet ni, en SVENSK gick förbi!!
När jag var liten var åsynen av en ickesvensk dagens stora händelse. Finns det inget alternativ där emellan?
Jag ska dock försöka att inte tjura ner mig alldeles utan istället försöka göra det bästa av situationen. Det finns ju ingenting jag varken kan säga eller göra för att förändra detta beslut. Förutom att rösta annorlunda i valet 2014... jag är en människa av empati för allt levande på denna jord, men jag vill inte byta ut mina svenska medmänniskor, utan behålla Sverige någorlunda svenskt!
