emma navine

I skrivande stund har jag 14 timmar kvar att avverka på sommarschemat, sen går jag på lååångledigt! Förra sommaren hade jag en otrolig ångest vid det här laget, eftersom jag visste att jag inte skulle få jobba förrän om 10 månader igen. Men den här sommaren ser ju lite annorlunda ut, med det som komma skall... ;) Så nu längtar jag ihjäl mig efter att få tid över till att sätta in mig i mammarollen med allt som kommer till. Läsa på, inhandla babygrejer och bara få må gott den sista tiden!

Aldrig hade jag väl trott att det skulle vara såhär mycket aktivitet i magen! Igår steg jag upp kl. 10 och strax efter började sparkarna sätta igång, och inte förrän jag satt på jobbet vid 15-tiden lugnade det ner sig. Men bara 4-5 timmar efteråt började det igen, och varade även då ett par timmar... och så den obligatoriska "mamma ska sova nu, bäst jag börjar sparka en himla massa" vid midnatt förstås...

Är detta verkligen normalt? Jag får ibland känslan av att h*n misstrivs. Samtidigt är jag såklart glad att det är åt detta håll och inte andra, så man istället ifrågasätter om barnet överhuvudtaget lever därinne. Jag har ju läst om att bebisar redan i detta skede har sömnvanor, men är som aktivast när jag sover. Det kan inte gälla mig!

Visst är det mysigt, men distraherande, och efter fyra timmar i sträck blir man faktiskt lite less. Jag hoppas därför på nio månader av stillhet och ro, när bebis väl är ute ;)


The Karatekid, som bebis numera kallas... :)

Jag och Fredrik ska bli föräldrar, som de flesta redan vet vid det här laget... :) Då vi fick reda på det sa jag att jag skulle skriva någon form av graviditetsdagbok eller blogg, men än idag har ingenting antecknats. Men nu är det bannemig dags, så jag tänkte börja med tiden som gått:

Den 24:e april plussade vi inte helt oväntat, eftersom min annars regelbundna mens var över två veckor försenad. Dessutom hade vi vid det här laget varit oskyddade i åtta månader - bebis är med andra ord planerad! :)

Den 2:a maj besökte jag Billsta trafikskola och bokade tid för körlektioner, riskettan, halkbanan, teoriprov samt uppkörning. Bor man i Väja och ska bli mamma är körkort ett måste. Inte ens åtta veckor senare klarade jag teorin och uppkörningen på första försöket!

Den 14:e maj besökte vi MVC för inskrivning. Alla värden såg bra ut, och ett ultraljud bokades in till den 10:e juli.

Gravidsymptomen i v. 6-11 var trötthet, att sova middag i soffan blev till regel. Därefter gick det över till morgonillamående och ett luktsinne utan dess like. Jag fick slänga sopor två gånger om dagen, och fan tog Fredrik om han släppte sig i samma rum som mig! Att ha en fabriksarbetande sambo i detta stadium var ingen höjdare, men med hjälp av lite extraduschar, parfymer och klädbyten fick även han sitta i soffan :)

Veckorna susade förbi och det var dags för ultraljud. Varken Fredrik eller jag var särskilt nervösa, men visst var det mysigt att se lillen därinne! Att få reda på att hjärtat och allt annat såg bra ut var såklart en lättnad. Men bäst av allt den dagen var nog att det tidigare beräknade BF-datumet 12:e december istället blev 8 december! Nu kan bebis inte bli en julklapp, även om jag går två veckor över tiden. Phew. ;)

Det var strax innan ultraljudet (ca v. 17-18) som jag började känna bebis sparka när jag slappnade av i soffläge. Samtidigt som det är skönt att känna att lillen lever och leker därinne, så är det även otroligt läskigt att känna något levande inuti sig!

Idag gick jag in i v. 23, och graviditeten går inte att dölja längre. Förutom klädproblemet har jag ingenting emot magen. Inte alls. Tvärtom. Det är en befrielse att äntligen se gravid ut, innan nu har jag mest bara sett extra tjock ut. Men nu börjar den bli hård och äggformad, och enligt personligt tycke ganska söt. ^^

Än så länge har jag inte direkt njutit av graviditeten. Först var det allt med körkortet, och dagen efter uppkörningen gick jag in i en ganska intensiv jobbperiod. Har stressat med födelsedagsfiranden hit och dit och nu jobbar jag fram till den 24 augusti. Sen ska den välbehövliga köksrenoveringen ta plats och även ett duschutrymme ska fixas innan bebis ankomst. Så frågan är om jag över huvud taget kommer hinna njuta av den här tiden? Det är ju så mycket som ska göras, och tiden bara rinner iväg...


Mobilbild från v. 20.